Förvaltningen av våra stora rovdjur är strikt reglerad och all eventuell jakt är ett undantag från skyddet de åtnjuter. Detta innebär att det inte räcker att lodjuren har gynnsam bevarandestatus för att besluta om licensjakt. Det måste även finnas ett tydligt syfte med jakten och det får inte finnas någon annan lämplig lösning att uppnå detta syfte. I Uppsala län är licensjaktens syfte att skador på tamdjur orsakade av lodjur ska hållas på en fortsatt låg nivå. Länsstyrelsen har gjort bedömningen att det inte finns någon annan lämplig lösning för att uppnå detta och har därmed fattat beslut om jakt efter 10 lodjur. Målet är en långsiktig och hållbar förvaltning som bidrar till att upprätthålla lodjurens gynnsamma bevarandestatus i länet och landet samtidigt som skadorna på tamdjur begränsas.
De data som finns från lodjursjakter mellan 1995 och 2020 visar att drygt en tredjedel av de lodjur som fälls är vuxna reproduktiva honor. En fälld vuxen hona kan likställas med en föryngring. Ett jaktligt uttag på 10 individer leder således sannolikt till att 3–4 vuxna honor kommer att fällas. Det i sin tur leder till att 3–4 föryngringar uteblir och kommande års inventeringsresultat hamnar runt de 12 föryngringar som fanns som förvaltningsnivå i den tidigare förvaltningsplanen.
När det gäller viltförvaltningsdelegationens roll i förvaltningen är det viktigt att förstå att delegationen inte har någon beslutsrätt i enskilda beslut men ledamöterna erbjuds möjlighet att framföra synpunkter från de intressen de ska representera, synpunkter som givetvis beaktas inför de beslut som fattas. Det kan i sammanhanget noteras att en del av delegationen är helt emot licensjakt.
2024-01-17
Stefan Attefall